bara ett hus emellan.
Vi har alltid funnits för varandra
stöttat och hjälpt varandra i svåra situationer!
Sedan barns ben,
3 år var jag när "L" bjöd mig på hennes mimmi kalas.
Det var då allt började.
Vi började cykla i våra röda trehjulingar på gatan.
Hittade på massa bus,
som att rymma hemifrån, gå på nylagt assfalt,
plinga på andras dörrar och springa iväg, busringa folk,
ja ni förstår, jag kan rabbla upp en hel lista, hur mycket som helst.
Sedan började vi skolan tillsammans,
vi satt nästan alltid jämte varandra,
småbråkade och räckte upp handen när fröken hade högläsning
och "L" sa då: "M" håller sin fot på mitt fotstöd" !!!!
Någon minut senare höll "L" sin fot på mitt fotstöd och då räckte jag upp handen.
Fröken blev lite småirriterad men lät oss ändå sitta kvar brevid varandra.
17 år har nu gått,
och igår var en väldigt speciell dag för både mig och henne.
Hon flyttade hemifrån, tillsammans med sin kille.
Hon valde att börja stå på egna ben.
Jag har inte riktigt insett än att hon inte bor här längre,
men jag vet att jag är välkommen hem till hennes lägenhet när som helst!
Själv flyttar jag med snart,
och det är dax att bli vuxen på riktigt och ta eget ansvar!
Vill bara säga, att jag är nöjd med min uppväxt och jag är glad att jag fick ha dig som granne!!
Live your life!!!!
and choose the right way!!!!
And follow your dreams!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar